päronsplitt

"lovar du i nöd och lust?
ja, såklart, svarar alla 
förevigt tillsammans
men vem håller sitt ord
tystnaden är total
runt vårt middagsbord"
 
Det första ämnet jag vill ta upp i den nya kategorin är skilsmässa. Enligt Statistiska Centralbyrån så har nästan var tredje 17-åring varit med om att föräldrarna skiljer sig – så minst hundrafemtio av er som läser detta är eller kommer förmodligen bli skilsmässobarn. Och gissa vem som också är det? Jag. För lite mer än en månad sedan så berättade mina föräldrar det och min första tanke var "Fan vad dåligt april-skämt" – men det var varken april eller ett skämt. 
 
"ett korthus byggt på lögner, en sista suck fick det att falla"
 
Mina föräldrar bråkade inte, och vad jag visste så var allt frid och fröjd. Att då få veta att det man själv anser vara normalt är helt fel för båda ens föräldrar känns fruktansvärt. Det går inte att säga det på ett odramatiskt sätt, så jag säger det ändå – det känns som att hela ens liv, hela ens barndom är lögner. Man börjar ifrågasätta alla familjeminnen och börjar leta efter händelser som kan ha sått fröet till skilsmässotankarna och händelser som kanske rent av avgjorde det hela. Det kvittar hur många gånger de säger att det inte var ens fel, man kommer alltid undra ifall olikheter i till exempel uppfostran bidrog till skilsmässan.
 
Ja, skilsmässa kan vara något av de jobbigaste sakerna jag gått igenom, och eftersom en tredjedel av oss alla, barn och tonåringar, går igenom det så känns det viktigt att ta upp det. Hur många av er läsare har skilda föräldrar? 
 
När jag pratat med kompisar med skilda föräldrar så kan man väl säga att tre sorters skilsmässor är vanligast:
 
- Den där föräldrarna bråkar och sedan skiljer de sig. Då kan skilsmässan nästan kännas skön, eftersom det blir ett slut på bråken. 
- Den där föräldrarna inte bråkar (som i mitt fall) och då är skilsmässan väldigt jobbig eftersom skilsmässan kommer som en chock. 
- Den där en av (eller båda) föräldrarna har varit otrogen/hittat en ny, och där blir skilsmässan "dubbelt" så jobbig eftersom det känns som flera svek. 
 
Det som dock är gemensamt för alla skilsmässor är att kärleken mellan föräldarna tagit slut, och det, enligt mig, är så jobbigt eftersom man själv är ett resultat av ens föräldrars kärlek. Kan något som skapade mig faktiskt bara försvinna? 
 
Hur kommer man över en skilsmässa då? Jag vet inte om man kan det. Jag har definitivt inte gjort det än, men jag är iförsig ganska ny på detta. Det jag försöker fokusera på är de positiva sakerna som kommer med skilsmässan. Till exempel så flyttar ju minst en förälder till ett nytt ställe och då får man ju inreda ett nytt rum, vilket kan vara ganska kul. Jag försöker också tänka att hos pappa kommer det vara väldigt pappigt – i mitt fall så lär det bli ganska aktivt – åka till skogen, åka skridskor på någon sjö, roliga komedier eller action på TV:n, TV-spel, pizzakvällar... Hos mamma kommer det vara ständiga tjejkvällar med mycket tända ljus, romantiska komedier och kriminaldraman, mycket kreativa saker som pyssel, målning, dekorering, bakning och så vidare. Man lär väl sig gilla mamma-mys och pappa-mys mer än man gillar familjemys. Och det man också försöker tänka är att förmodligen kommer ens föräldrar bli lyckligare, och det kommer gå ut över en själv också. 
 
Ge gärna feedback på vad ni tyckte om första inlägget i den nya kategorin och fortsätt komma på ämnen som jag ska ta upp! 
 

ny kategori – tonårstankar

Fick en liten idé som jag hoppas ska bli något bra! Eftersom min blogg handlar till 90% om ytliga saker (kläder, min dag o.s.v.) så tänkte jag börja med att ha lite djupare inslag om just det som vi tonårstjejer är med om, eller har kompisar som är med om. Tänkte ta upp de där jobbiga och tråkiga sakerna, men också de där riktigt underbara och fjärilar-i-magen-sakerna också. Meningen med allt detta är att i (nästan) alla bloggar och instagrams av tjejer i vår ålder uppehålls en perfekt fasad, och så är det ju inte egentligen. Men på bloggarna och instagram, där är allt frid och fröjd, livet leker och vi är så glada hela tiden. Genom att jag delar med mig av mina upplevelser och tankar, så hoppas jag att kunna hjälpa fler personen i samma sits, eller kanske "förbereda" de som inte har upplevt det än men som kanske gör det i framtiden. Låter det som en bra idé? Vilka ämnen vill ni att jag tar upp?